Dag 4 – 7 Stralsund

Stralsund anlades 1234 och blev 1278 medlem av Hansaförbundet. Antalet invånare är idag 60000. Staden tillhörde Sverige mellan 1648 och 1815, med några kortare avbrott. Stralsund är med sin välbevarade stadskärna från Hansatiden upptagen på Unescos lista över världsarv.

Den första gången jag såg namnet Stralsund var på en gammaldags radiomottagare, där olika radiostationer för mellanvåg och långvåg visades med namn och våglängd. Bara att ratta in önskad ”kanal”. Andra exotiska namn var Hilversum, Kalundborg, Luxembourg, London – och svenska Motala förstås. På den tiden det gick sovvagn mellan Stockholm och Berlin, gjorde tåget uppehåll vid Stralsund – Rügendamm, men att spontant stiga av där på DDR-tiden var förstås inte möjligt. Hög tid för ett besök alltså.

Stralsund ingår idag i förbundslandet Mecklenburg – Vorpommern. Sjöfarten har alltid varit viktig och här finns varvsindustri och tyska marinens tekniska skola. Stralsund är också en populär turistort, med närheten till Rügen och dess storslagna natur.

Från Gdansk till Stralsund

För att göra denna resa med tåg krävdes tre byten, i Poznan, Szczetin och Pasewalk. Tåget till Poznan var överfullt, men med förstaklassbiljetter blev det alltid någon plats ledig. Här gällde gammaldags kupéer med sex platser och i vår kupé satt en ekonomiprofessor som i unga år hade ”smitit” från Polen och senare bosatt sig i Kanada. Nu hade han sedan länge återvänt till Polen. Han berättade att marken vid förkastningssprickan runt Niagara var mycket bördig och vindruvorna mycket bra för vinproduktion. Vi tittade i Systembolagets app och konstaterade att en flaska sådant vin gick på 399 kr. Jag förklarade att man kunde få fyra flaskor ”billigt” vin för den summan.

Professorn var mycket hjälpsam med vårt bagage, men behövde skynda iväg. Han förklarade i alla fall vägen till rätt plattform och vi lyssnade artigt, som att ett tågbyte skulle vara något problem. I Polen skiljer man på spår och plattform, men vi skulle i alla fall till plattform nr 6. Det visade sig dock att skyltningen inte var den bästa. En pil pekade uppåt men väl uppe pekade en annan pil nedåt. Vi frågade en resenär som också pekade – åt fel håll. Nytt försök och det visade sig att plattform 6 låg längre bort som en förlängning på plattform 5. Där stod vårt tåg och med en minuts marginal hann vi med. Snälla PKP, numrera bara spåren i ordningsföljd, Strunta i plattformarna!

Resten av resan gick i alla fall bra. Normalt går det direkta tåg Gdansk – Szczecin, men ett banarbete krävde istället den omväg vi fick göra.

Till vänster: Förstaklass-kupén hade en kontaktlös laddare. Till höger: Det tåg vi höll på att missa, framme i Szczecin

En stillsam fredagkväll

Vid 19:30-tiden på fredagen var vi framme och efter lite inköp fortsatte vi mot vår lägenhet i Gamla stan. Allt var väldigt lugnt trots att det var fredagskväll. Många restauranger var redan stängda och de som var öppna hade få gäster. Vid torget Alter Markt fanns i alla fall en öppen restaurang och på menyn fanns en rätt för två personer, med tre olika sorters fiskar och stekt potatis. Till detta det lokala ölet Störtebeker, uppkallat efter den mytomspunna sjöpiraten Klaus Störtebeker.

Major Friedrich von Schill – Schill-Tage

Dagen efter, på lördagen, vimlade hala stan av personer som var klädda i äldre militära uniformer. Det visade sig att vi hade hamnat i ett slags rollspel till minne av Major Friedrich von Schill som stred på Svensk sida 1809 mot Napoleons styrkor. Napoleon gick segrande ur striden och Major Schill stupade.

Längs huvudgatan kom en militärparad i tidstypiska uniformer och en fanbärare med en svensk flagga. Det sköts med kanon och senare var det militärparad på Alter Markt med tillhörande musikkår. I paraduniformer m/1896 och iförda sabel medverkade medlemmar i kamratföreningen Kronprinsarna från Malmö. Medföljande damer var givetvis iklädda tidstypiska kläder. Att medverka i Schill-Tage som hålls vartannat år i Stralsund, var en av deras många aktiviteter med militär prägel och ofta med häst. Några hästar hade man dock inte med sig hit, men jag blev erbjuden en ridtur ifall jag hade vägarna förbi Malmö.

Militärparad på Alter Markt. Notera den svenska flaggan på bilden längst ner till höger

Kamratföreningen Kronprinsarna

1927 avvecklades ”Kronprinsens husarregemente” i Malmö. Byggnaderna revs senare och på platsen finns idag det välkända höghuset ”Kronprinsen” byggt på 1960-talet.

Idag finns Kamratföreningen Kronprinsarna (egentligen Kronprinsens Husarregementes Kamratförening och Minnestropp) som bevarar minnet av det gamla husarregementet. De kombinerar intresset för hästar med militärhistoria. De beskriver sig själva på detta sätt:

Vi är ett antal häst- och militärkulturhistoriskt intresserade personer som av och till beridna framträder publikt i de historiska uniformerna modell 1895, t.ex. på Jägerso trav- och galoppbana i Malmö.

Medlemmar i Kamratföreningen Kronprinsarna visar upp sig i prydliga uniformer

Rådhuset

Rådhuset har en spännande arkitektur där man kan gå tvärs igenom huset genom två korslagda, valvformade arkader. Vill man komma till själva stadsförvaltningen får man gå en trappa upp. Fasaden mot Alter Markt är en jättelik ”kuliss” som döljer en ordinär byggnad. Smart!

Rådhusets fasad och arkader

Minnesmärken

En byst av Gustav II Adolf finns i en av rådhusets arkader. En minnestavla över Karl den XII skulle finnas på en byggnad vid hamnen. Tavlan var övertäckt av en plywoodskiva och troligen borttagen, själva byggnaden var inhägnad och förfallen. Vid Alter Markt finns det tidigare svenska Commendanten-Hus (stavas så) och var alltså säte för den svenske garnisonskommendanten i Stralsund.

Gustav II Adolf

Commendanten-Hus

Rasender Roland

Rasender Rolan är beteckning på de ångtåg som finns på Rügen. Även om banan finns för turismen ingår den i kollektivtrafiken på Rügen. Vagnarna är två-axliga och av den typ som fanns i dåtidens modelljärnvägskataloger. Även om materielen är gammal finns de en vagn i tåget som är försedd med en lift för rullstolsburna. Den som vill andas in röken kan välja att åka i en öppen vagn.

I Putbus är tåget redo för att avgå. Väskorna är en dekoration

Den som inte bryr sig om lite sot i håret åker öppen vagn

Tåget tar oss rakt in i naturen

Rullstolsliften kommer till användning

Tåget redo för avgång från Göhren

Banan har en fantastisk sträckning. Ibland åker man i ett jordbrukslandskap, men plötsligt befinner man sig i en bokskog. Det finns också gott om vandringsleder och cykelvägar. Hastigheten är låg. Banan ingår inte i Interrail, men vi köpte biljetter i Putbus.

Bad i östersjön

Vid banans ändpunkt i Göhren finns en av Rügens många sandstränder. Dags för ett bad. Tydliga skyltar förklarar vad flaggorna betyder och idag gick det bra att bada. Det framgick också att detta var en textilstrand, dvs badkläderna ska vara påtagna. Sandstrand är inte min favorit. Långgrunt och sand överallt. Några simtag blev det i alla fall i det 20-gradiga vattnet.

Gunilla tar några simtag

En bit ut från land men ändå grunt

Prora

Tanken var att titta på nazisternas semesterhemskomplex Prora, men tyvärr höll inte vår resplan. Prora började byggas i projektet Kraft durch Freude, KdF (kraft genom glädje) 1938 och skulle bli 4,5 km långt och samtidigt kunna ta emot 20000 gäster. Vid andra världskrigets utbrott avbröts dock bygget eftersom byggnadsarbetarna behövdes till annat. Mycket av det som planerades, samlingssalar, restauranger och bad, byggdes aldrig. Efter kriget användes en del av byggnaderna av den östtyska folkarmén, men det mesta fick förfalla. Idag renoveras delar av Prora och exklusiva lägenheter erbjuds till hugade spekulanter. Det hade varit intressant att se, men det fick vi titta i månen efter…

Blodmånen

På kvällen gick vi ner till hamnen för att titta på månförmörkelsen. Flera hade kommit på samma idé. En svindlande tanke att många personer gör samma sak. Vi väntade en god stund på att månen skulle gå upp. Det hade den redan, men den syntes ju inte så bra – det var ju månförmörkelse! Det blev i alla fall några bilder.

Blodmånen