14 mars
Den här dagen skulle vi träffa vännen Pelle som är skidnörd, bland annat. Tanken var att åka direkt till Chur och ta en tur upp till Arosa, i väntan på att Pelle skulle dyka upp på kvällen. Nu var tåget från Innsbruck sent och vädret var uselt. Då gjorde vi det som tågluffare kan göra, ändrade planerna. Eftersom vädret var dåligt ville vi inte åka upp till ytterligare en alpby som dagen innan. Vi bestämde oss för att åka till tågets slutstation Zürich istället. En promenad på Bahnhofstrasse och äta lunch lockade mer och sedan åka med samma tåg som Pelle.
Ötzi
På väg till Zürich stannade tåget vid Ötztal. Något verkade bekant. Ötzi? Från stationen sträcker sig dalen Ötztal söderut mot Italien. Det var alltså där som ”Ötzi” hittades 1991, av två tyska bergsklättrare? Att personer omkommer i alperna trodde polisen först att det var en sådan person man hade hittat. Det visade sig så småningom att kroppen hade legat där sedan 3300 år f. kr, alltså i över 5000 år! När Ötzi dog var det mildväder, men snart fylldes glaciären med ny snö. När kroppen hittades hade det blivit mildväder igen så att en del av kroppen syntes.
Ötzi var väl bibehållen med bruna ögon och mörkbrunt hår. Han var omkring 40 år när han dog och 160 cm lång och vägde cirka 50 kilo. Han hade en avancerad utrustning bestående av elddon, pilbåge, kniv och yxa och under pälsbyxorna var han iklädd getskinnskalsonger. Den troligaste orsaken till att Ötzi dog var strid, där han förblödde och blev liggandes.
Kroppen fördes till Universitetet i Innsbruck. Det visade sig dock att kroppen hittades 92,56 meter in på italienskt territorium. Efter åtta år fördes kroppen till ett kylrum i Sydtyrolens arkeologiska museum i Bolzano.
Junk food
Bahnhofstrasse är ju gatan till (eller från) järnvägsstationen. Det regnade och ingen Bahnhofstrasse hittades. Google maps vägrade att visa alla gatunamn utan wifi. Till slut frågade vi om vägen och det var bara att gå till parallellgatan. Det regnade fortfarande och restaurangerna var som bortspolade. Till slut tänkte vi gå tillbaka till en restaurang som vi sett tidigare. På vägen fanns dock en välkänd snabbamatskedja och där man äter med fingrarna. Ett dåligt alternativ, men det regnade i alla fall inte inomhus och kaffet och äppelkakan smakade ju bra.
Det schweizixka köket
Det slutade regna när vi steg ombord på tåget och i Sargans steg även Pelle på med skidfodral och ryggsäck. In på hotellet, Drei Könige. Stort rum, tre fönster, duschkabin i rummet men toalett längst bort i korridoren. Vi bestämde oss för att prova de schweiziska köket. Det fick bli Raclett för mig och Pelle samt en slags skinkmacka med smält ost (glömt namnet) till Gunilla. Helt ok men kanske inte i någons smak. Vinet smakade i alla fall bra. En Franc har samma kurs som en Euro, men sedan är priserna dubbelt så höga. En trevlig kväll i alla fall.