Med Rivieran (på franska Côte d’Azur) menas kuststräckan mellan Menton i öster till Toulon i väster. Badorterna sträcker som ett pärlband och fortsätter även in på den italienska sidan.
Resan till Antibes
14 september
TGV-tåget tar oss från Lyon till Antibes på endast 4,5 timmar. Efter att gått klädda med långbyxor och tröja är det nu dags att ta fram shortsen igen.
Vi har hyrt en lägenhet sex nätter och planen är att göra dagsutflykter med tåget till näraliggande orter. Även på våra två tidigare tågluffar har vi stannat några dagar i Antibes. Arbetskamraterna Staffan och Micke har valt att vara på Rivieran samtidigt och planen är att vi ska ses.
Bilarna är lika tråkiga som hemma. Då blir man så glad om man ser en gammal Merca eller som här en Citroen DS, ”Padda”.
Det är sällan ett boende är helt perfekt. Vi blir förvånade över köksavdelningen där överskåpen sitter väldigt högt upp. Det finns dessutom två lådor i den övre delen. Matbordet är högt med barstolar, exakt fyra stycken, varken mer eller mindre. En minimal balkong finns men inga stolar. Fotpallen (för att komma åt överskåpen) och en sittpuff vid tv:n får duga som stolar. Kanske var inredningsarkitekten sjuk den dagen? Dock fungerar allt, det är rent och snyggt och det är huvudsaken.
Antibes
14 – 20 september
Här har vi varit två gånger tidigare, men aldrig badat. Detta var nu snabbt avhjälpt. Det som märks direkt är det salta vattnet. Det går utan problem att ligga på rygg och flyta. Stranden är långgrund men inte så mycket som i Rügen. Det blir några vändor med simning. Bra att vårt boende är så nära så att det går att duscha bort sanden under fötterna.
Marknader
Under tak finns den traditionella matmarknaden Marche provencal. På eftermiddagen och kvällen övertar restaurangerna ytan.
Vid hamnen finns fiskmarknaden. Den är minimal och består av endast ett marknadsstånd, lite fiskeredskap samt en fiskare som lagar ett nät. Det är allt. Då är utbudet större på ett av torgen där loppmarknad pågår. När det gäller marknader går det inte att låta bli att förundras över alla mäklarfirmor och dessutom finns flera intill varandra. Priset? Tja, ska vi säga som hemma?
Utbudet på marknaden Marche Provencal. På förmiddagen livsmedel och på eftermiddagen restaurangverksamhet och som här även konstgalleri.
Den minimala fiskmarknaden består av ett enda stånd, men allt finns ju där
Loppmarknad med allt
Köpa hus eller lägenhet?
Att tända ett ljus
Den 18 september skulle jag tända ett ljus för Ylva som gick bort för 16 år sedan. Det skulle väl inte vara så svårt. Kyrkan Sacre-Cour som är byggt i en modern stil verkade intressant. Det är nog det enda man kunde säga om denna kyrka, möjligen torftig. Vi gick istället till en protestantisk kyrka och som även såg ut som en kyrka. Vi tog tag i dörren som var låst. Vi vände om men då öppnades dörren och en man kom ut. Vilken roll han hade var oklart men han frågade om vi var protestanter. Det är nog första gången jag har fått den frågan. Han fortsatte prata franska och frågade om vi ville prata med en pastor. Vi försökte förklara att vi ville tända ett ljus. Till slut åkte kameran fram och en bild på ett ljusstativ. Nej det hade dom inte. Vi gick vidare till katedralen och den var öppen. Ljuset kunde tändas.
Bild 1 och 2: Sacre-Cour. Bild 3: Den protestantiska kyrkan. Bild 4: Katedralen. Bild 5: Ett ljus för Ylva.
Cannes
15 september
Cannes har 74000 invånare och ligger i regionen Provence-Alpes-Cote d’Azur. Staden är mest känd för sin årliga filmfestival. Utanför konferensbyggnaden finns trappan med den röda mattan. Här finns också affischer med kända skådespelare och på trottoaren även deras handavtryck. Härifrån utgår också strandpromenaden La Croisette. Invid bussterminalen finns en av stadens många muralmålningar med idel kända skådepelare och filmscener. Vi spanar in Ingrid Bergman, Musse Pigg, Helan och Halvan och många fler.
Röda mattan är redo. Trottoar med signaturer och handavtryck.
Elisabeth Taylor och Roger Moore med flera
Ingrid Bergman, Charlie Chaplin, Batman, Tarzan, R2D2
Den centrala staden ger ett prydligt intryck med strandpromenaden och flera lyxhotell. Inne i stan finns shoppinggatan Rue d’Antibes med fashionabla butiker. Vi fortsätter vidare uppåt till den äldre bebyggelsen och hamnar till slut vid Eglise Notre-Dame d’Esperance de Cannes. Vi beundrar utsikten och trängs med de guidade turerna.
Vid Eglise Notre-Dame d’Esperance de Cannes är utsikten fantastisk och måsen kanske håller med.
Grasse
15 september
Att åka till Grasse är enkelt, bara kliva på tåget, i Cannes i vårt fall. Väl framme återstår dock 25 minuters promenad uppför. Gatorna slingrar sig fram på det sätt som vi nu är vana vid och dekorerade med rosa paraplyer. Gunilla ansåg att Segway borde vara ett lämpligt fortskaffningsmedel. När vi väl kommit upp möter vi tre poliser som åker – just det, Segway. Staden har 49000 invånare och ligger även den i regionen Provence-Alpes-Cote d’Azur.
För att komma upp till staden blir det många trappor. Rosa paraplyer som dekoration. Poliser på patrullering med segways.
Grasse är känt för sin parfymtillverkning. Råvaran är blommor och frukt som odlas runt staden. Vi når fram till centrum och här trängs parfymbutikerna. Utbudet av parfymer och tvålar är gigantiskt. Den som vill hitta fram till sin favoritsort kan göra det. Allt går att prova.
Parfymer av alla de sorter
Saint-Paul-de-Vence
16 september
Saint-Paul-de-Vence är en by med endast 3100 invånare. Byn är känd för sin moderna konst. Bland många konstnärer har Marc Chagall bott här. Här ligger konstgallerierna tätt och det är lätt att fascineras av den moderna konsten. Många av skulpturerna är även tekniska mästerverk. Kreativiteten är det inget fel på.
Till vänster en glasskulptur, kanske inspirerad av Picasso. Till höger galleri Tess
Konstverket ger intryck av att vara hopfällbart som ett dragspel
Hästen består av hästskor
Överallt dit vi kommer finns det gammal bebyggelse. Även turisterna har hittat hit likt vi själva. Vi tänker äta lunch och lägger in en restaurang på kartan. Gränderna är smala och husen några våningar höga. GPS:en går vilse. När man tror att man är på rätt väg, hoppar den blå pilen iväg över hustaken till en annan gränd. Medan vi letar oss fram, kommer vi till en restaurang. Vi slår oss ner och beställer var sin crepe med fyllning.
Resan hit går med buss 30 minuter från Cagnes sur Mer. Bussen är punktlig och körningen är mycket bra på de delvis smala och slingrande vägarna. Vi tar bussen tillbaka och sätter oss på tåget till Villefranche-sur-Mer.
Dags att ta bussen tillbaka
Villefranche-sur-Mer
16 september
Efter att ha varit i Saint-Paul-de-Vence sätter vi kurs mot stranden som här är inklämd mellan järnvägen och en lokalgata. Järnvägen ligger ”en våning upp och här sluttar stranden utför. Det blir snabbt djupt. Här finns också en av Medelhavets djupaste naturhamnar, där även större fartyg kan få lä vid ostliga vindar.
Villefranche-sur-Mer är en liten ort och hör till Nice. Ungefär 5000 personer bor här men folkmängden minskar eftersom ungdomarna inte har råd att konkurrera med turister om bostäderna. Precis som överallt annars finns här en gammal stadskärna med gränder. Vi går tillbaka till stationen och återvänder till Antibes.
Klippan sluttar brant utför. Det blir fort djupt. Inget problem att komma nära land med segelbåten. Även här finns äldre bebyggelse med smala gränder.
Monte Carlo
17 september
Planen är att åka till Monte Carlo och Menton, men Monte Carlo hade så mycket att erbjuda och blev det enda resmålet denna dag. Tidigare snirklade järnvägen mellan de branta klipporna och havet, men på 1950-talet lades järnvägen om, delvis i tunnel, för att få mer mark till bebyggelse. På 1990-talet flyttades järnvägen ännu en gång och nu längre in i berget. Stationen har tre spår i ett enda stort valv, som är 13 meter högt. Belysningen som är noggrant placerad i tunneltaket ger ett magnifikt intryck. Trafiken sköts av det franska SNCF.
Den vackra stationen i Monte Carlo
Här går det att ta rulltrapporna uppåt till staden eller neråt till strandpromenaden. Efter att ha kollat dresscoden blev det inget besök i Kasinot. Långbyxor och inga ”jympadojor”. Absolut inte badkläder. På kvällen även kavaj och slips eller fluga för män. Motsvarande klädkod för kvinnor. Jag har dock besökt Kasinot 2023. Länk här.
Vi styr våra steg uppåt mot palatset. Efter att ha varit i Grasse är detta en lätt match. På vägen Väl uppe får vi en magnifik utsikt över staden. Den liknar inte andra städer på Rivieran. Här är husen högre, de ligger tätare och en och man kan se en och annan skyskrapa.
Utsikt över Monte Carlo. Kasinot inzoomat på bilden till höger
Furstendömet Monaco är världens näst minsta nation (Vatikanstaten är minst), med en yta på endast 2.02 km2. När man spanar upp mot de höga klipporna i bergen är det Frankrike man ser. Med ungefär 38000 invånare är detta världens mest tättbefolkade land. Landet är med i Förenta Nationerna och Europarådet, men inte i EU. Valutan är Euro. Innan tåget har stannat stänger vi därför av mobilnät och roaming.
Palatset är inte jättestort, men naturligtvis representativt för en furste
Invid palatset finns det – givetvis – en gammal stadskärna
En botanisk trädgård, konstverk och en fiskdamm finns nära palatset
Monaco har ett nära samarbete med Frankrike och som även ansvarar för landets försvar. Den monegaskiska statsministern ska vara fransk medborgare. Den Franska regeringen nominerar tre kandidater och fursten väljer en av dessa.
Landet är en konstitutionell demokrati och familjen Grimaldi har regerat sedan 1297. Nuvarande regent är furst Albert II. Landet har varit autonomt sedan 1886 efter ett avtal med Frankrike och har tidigare styrts omväxlande av Frankrike och Sardinien. Under andra världskriget stod landet under italiensk och sedan tysk ockupation.
Landet kan enbart regeras av familjen Grimaldi, i annat fall återgår styret till Frankrike. När furst Rainier III tillträdde 1949 inleddes sökandet efter en gemål. Vid Cannesfestivalen 1955 träffade han den amerikanska skådespelerskan Grace Kelly. De gifte sig 1956 och då blev hon furstinnan Grace.
Grace Kelly omkom efter en bilkrasch 13 december 1982. Orsaken till olyckan blev aldrig klarlagd.
Juan-les-Pins
19 september
Juan-Les-Pins ligger på promenadavstånd invid Antibes. Vi gör besök flera gånger eftersom vännerna Staffan och Barbro har en lägenhet här. Påpassligt är de här samtidigt som vi. Staffan och Olle är arbetskamrater sedan länge och på fredagen ansluter även arbetskamraten Michael med Helene eftersom de har valt att semestra en vecka i Nice.
Dagen börjar med en födelsedagspresent till Olle
Restaurangerna i Juan-les-Pins är många, så det är bra att Staffan åtog sig att ordna plats på en bra restaurang. Vi firar med champagne och god mat. Kan man tänka sig en bättre avslutning på Rivieran. Morgonen därpå är det tidig uppstigning för att åka TGV-tåg i 8,5 timmar.
Middag i Juan-les-Pins. Vinflaskan ligger på kylning