Colmar grundades på 800-talet. Området har varit omstritt och omväxlande tyskt och franskt. Med undantag av ockupationen under nazi-tiden har staden varit fransk sedan 1918. Colmar anses vara Alsacevinets huvudstad och här finns också vinmuseet som pedagogiskt förklarar allt om vinframställning, från jordens beskaffenhet till etiketten på flaskan.
Colmar är residensstad (préfecture) för departementet Haut-Rhin som tillhör regionen Grand Est i Frankrike. Invånarantalet är ungefär 70000.
Resan från Rothenburg ob der Tauber
Egentligen var planen att fortsätta till Freburg am Breisgau. Några prisvärda, centralt belägna hotell fanns inte och därför föll valet på Colmar istället. Även på denna resa skulle det bli flera tågbyten och resealternativen var många. Vid Ansbach skulle vi ha gott om tid, 25 minuter för ett byte, men det blev en timme längre eftersom vårt tåg hindrades av en påkörd bro. Bara att planera om och när tåget väl kom fortsatte vi till Karlsruhe, Offenburg, Strassbourg för att till slut stiga av vid Colmar. Flexibiliteten med Interrail är oslagbar!
Den lägenhet som vi hade hyrt låg i den gamla stadskärnan, ett mycket bra läge. Inredningen tycktes bestå av second-handprylar. Helt ok. Ett köksskåp var uppsatt utan vattenpass och utan att ens använda kaklet för att få det horisontellt. Skjutluckan öppnade sig själv på grund av lutningen. Porslin och knivar var en salig blandning. Helt ok, men…
Det stora problemet var varmvattnet. Det droppade misstänkt från ett hål i varmvattenberedaren. Ett handfat fanns under denna (dropp, dropp). Varmvattnet tog sedan fort slut. Av någon anledning var ventilen för inkommande kallvatten stängd. Då kan det knappast komma ut något varmvatten. Jag öppnade ventilen och nu kom det varmvatten, men nu droppade det inte längre ur hålet på varmvattenberedaren. Istället kom vattnet ut som en stråle och det blev snabbt en sjö på golvet. Ett klagomål till Booking med krav på återbetalning av halva beloppet skickades in. Det slutade med en voucher på 20 Euro. Det bästa vore så klart om lägenheten rustades upp, men med tanke på tidigare klagomål kommer det förmodligen inte att ske.
Den läckande varmvattenberedaren
Det lutande köksskåpet med den lutande hyllan
Stadsvandring
Efter som vi bodde i den gamla stadskärnan, var det nära till allt. Precis som i Rhothenburg ob der Tauber är det gott om korsvirkeshus och i dessa gott om restauranger, caféer och turistshopar. Sevärdheter är Petit Venice (lilla Venedig) och invid denna, Saluhallen. Koifhus (tullhuset) med sitt gröna tak och Église Saint-Martin är andra besöksmål för att nämna några andra.
Lilla Venedig. Saluhallen på bilden till höger
Vinmuséet
Muséet är mycket modernt där det mesta om vintillverkningen förklaras pedagogiskt i en audioguide. Den kunskap som har byggts upp under århundraden är imponerande. Var och en förstår säkert att druvan måste plockas och pressas, men det är så mycket mer. Teknikutvecklingen visas från att vinet tidigare trampades med fötterna, till dagens pressar och centrifuger. Att binda ihop en tunna för hand visas på tv-skärmar. Varje bräda i tunnan måste vara bredare på mitten för att tunnan ska få rätt form. Virket i sig måste torkas i minst ett år. Sedan hålls allt ihop av tunnbanden. Bara att sätta ihop allt är ett gediget hantverk.
Tillverkning av tunnor
Korken tillverkas av korkekens bark (den där eken som tjuren Ferdinand sitter under). Ett träd ska ge flera skördar under 200 – 300 år och endast fackmän får ta bort en bit bark från ett träd. Ett felskär med yxan och trädet dör. Själva korken stansas ur barken. Barkens tjocklek är något större än den färdiga korkens diameter. Sedan ska korken ha en stämpel också.
Korktillverkning
Flaskan som måste ha en speciell långsmal form, tillverkades tidigare lokalt. Idag finns endast ett lokalt glasbruk kvar medan resten av flaskorna importeras. Etiketten måste naturligtvis utformas på ett visst sätt och innehålla specifika uppgifter som till exempel druvsort, volym och alkoholhalt.
Flaskor med korrekt form för att få användas till Alsacevin
Till vänster, vinetiketter. Mitten, vad etiketten behöver redovisa. Etikett för ”Olles hemmagjorda”
Att värdshusen har så vackra, smidda skyltar har en mycket enkel förklaring. Eftersom få kunde läsa, behövdes det något annat sätt för att presumtiva gäster skulle hitta till värdshuset.
I slutet av rundvandringen erbjuds besökare provsmakning av tre sorters viner eller juice för den som önskar det. Instruktioner för hur men ska prova visas på en storbildsskärm. Lukta, ”tugga”, dricka! Ett proffs spottar ut vilket är logiskt eftersom det annars kan bli för stor mängd alkohol om många viner ska provas. Slutligen får man designa en egen vinetikett och få denna utskriven.
Välj önskad sort att prova och följ instruktionerna