Besöksmålet här var Schloss Neüswanstein. Planen var att bo i München och ta tåget till Füssen och tillbaka som en dagsutflykt. Utbudet av vettiga hotellrum i München var dock begränsat. Vi ändrade planerna och valde logi i Füssen istället. Ett klokt beslut skulle det visa sig.
Ludwig II
Ludvig den II av Bayern föddes 25 augusti 1845 och blev kung vid 18 års ålder sedan hans far Maximiliam av Bayern plötsligt avlidit 1864.
Ludvig den II var en hängiven dyrkare av Rickard Wagner och dennes operor med temat sagor och tyska myter. En vänskap uppstod. Ludvig lät därför dekorera den så kallade sångarsalen i slottet Neuschwanstein med motiv från Wagners operor.
Med tiden levde Leopold allt mer i ensamhet. Han åt själv och vände ofta på dygnet. Han dog redan 1886 vid 40 års ålder.
Slottet Neuschwanstein
Slottet Neuschwanstein ligger på en höjd några hundra meter över byn Hohenschwangau. En serpentinväg leder upp till slottet och i fonden reser sig ett väldigt bergsmassiv. Slottet började byggas 1869 men hann aldrig bli färdigt innan Leopold dog. Endast 14 av de 200 rummen blev färdiga. Tronrummet är rikt dekorerat med bibliska verk, men där finns ingen tron eftersom Leopold avled innan tronen hann börja byggas.
Leopold var intresserad av arkitektur och teknik. Även om slottet i sig skulle ha ett sagotema skulle det vara modernt. Det fanns båda centralvärme och kakelugnar. En telefon fanns givetvis, men den enda Leopold kunde ringa var sin mor. Till matsalen där Leopold föredrog att äta ensam fanns en mathiss. Köket hade rinnande vatten. Det togs några hundra meter upp i ett vattendrag för att få självtryck. Utanför köket en varmvattenberedare.
Chefskocken hade ett tjänsterum för att sköta administrativa sysslor. Eftersom Leopold ofta vände på dygnet fanns det alltid en kock i beredskap. I tjänsterummet fanns det därför en säng där kocken kunde vila sig mellan varven. Vilrum verkar alltså inte vara något nytt påfund.
Stor möda men liten utdelning
Är då slottet värt ett besök? Nja. Först måste biljetter skaffas genom att välja en tid och språk. Det bör man göra några dagar i förväg eftersom biljetterna tar slut. För att komma till slottet finns en lokalbuss en gång i timmen. Resan tar tio minuter och det är många som vill åka med. Den som bor på hotell får en biljett till lokaltrafiken. Väl på plats måste man åka en pendelbuss, om man nu inte vill gå. Fem Euro tur och retur.
Väl framme på slottet har man fem minuter på sig att blippa sig in med sin biljett. Man gör därför klokt i att vara på plats i god tid. Anledningen är att alla besök kräver en guide och då måste man ju vara i tid.
Eftersom det är så få rum som blev färdiga är den guidade turen ganska kort. På en timme är man ute ur slottet igen. Vänta först på pendelbussen och sedan lokalbussen och den går – just det – en gång i timmen. Nu hade det utlovade regnet kommit, men paraplyerna var torra eftersom de fanns kvar på hotellet. Totalt fyra timmar för en guidad tur på knappt en timme. Det var i alla fall bra att vi inte bodde i München.
Füssen
Kommunen som har 14000 invånare ligger i delstaten Bayern och precis invid alperna. Dialekten är sydtysk och hotellreceptionisten var en yngre kopia av hotellreceptionisten i ”Sällskapsresan – snowroller”.
Stadskärnan har vackra byggnader och gågator, belagda med gatsten. Restaurangerna är många och likaså hotellen. Floden Lech, en biflod till Donau, flyter genom staden och har ett grönt vatten. Även i centrum finns ett slott med en slottsträdgård, men mer fascinerande var de koloniträdgårdar som var inklämda mellan en gata och en brant ås. En del var totalt igenväxta medan andra var välskötta med en personlig stil.
