31 mars
För första gången på denna resa skulle vi åka nattåg, nämligen det tämligen nya nattåget Hamburg – Stockholm som körs av SJ. Fram till 90-talet fanns nattåget Alfred Nobel som gick Oslo/Stockholm – Hamburg, då via färja Helsingborg – Helsingör samt Rödby – Puttgarden. Det fanns även nattåg Malmö – Berlin via Trelleborg – Sassnitz. Sedan kom lågprisflyget och tåg ansågs omodernt och utan resenärer blir det ingen trafik. Nu har nattågen fått en renässans framförallt tack vare österrikiska ÖBB.
Vi hade bokat biljetter i sovvagnen i god tid. Vi hämtade våra väskor på hotellet och begav oss till Hamburg – Altona som är slutstation för tåg till och från Hamburg. Likt många andra resenärer var vi ute i god tid. Samma sak med fourneringen där det senare skulle erbjudas öl med tilltugg ombord. Avgångstiden närmade sig och men inget tåg. Destinationsskylten skvallrade om att tåg som skulle ankomma till vårt spår efter ett vårt tåg hade åkt, nu var spårändrade. Alltså förseningar. Märkligt eftersom sovvagnar inte används dagtid. Nu visade skylten 45 minuters försening.
Tåget kom men först skulle drickabackar, frukostlådor, kaffetermosar, snacks osv bäras ombord. Till slut var i alla fall alla ombord. Det visar sig att vi har fått deluxe-kupén med en bred dubbelsäng både uppe och nere. Flera undrade, bland annat kompisen Dick som visade sig vara med på samma tåg, hur vi gjort för att kunna boka just denna kupé. Svaret var enkelt – ingenting, det bara blev.
Att ett nattåg blir en timme sent är inte hela världen. Det finns gott om tid. Nackdelen var att danskarna ville se passen och lite väl sent. I alla fall sov vi oss genom Danmark (sorry Danmark). Vid Nässjö tittar jag ut och ser snö. Snötäcket ligger kvar ända till Stockholm.
Vi är framme i 10:30. i Stockholm. Denna gång ska vi inte leta reda på ett hotell. raka vägen ner i underjorden och 35 minuter till nästa pendel! Vi har läst om tågstrulet, men tåget kom i alla fall och vi får vara tacksamma att det var ett långt tåg. Järda, Järnvägsdamen (de automatiska högtalarutropen kallas så) hade tystnat framgick av destinationsskyltarna. Jag kan ana att Järda fått fnatt av alla inställda tåg och att någon riktig människa helt enkelt sjukskrivit henne.
I Sollentuna får Gunilla gå över samma snöfläck som vid resans början. Vi hade väl räknat med att våren skulle ha kommit längre.
Så var resan slut. Visst är det bra att ha kommit hem, men ändå lite vemodigt. Det är många minnen att smälta.