För att komma till Ragusa blev det först tåg till Syrakusa och sedan buss. Egentligen skulle det vara tåg hela vägen men banan håller på att rustas upp. Det känns alltid lite osäkert att åka buss. Var står den? Finns det fler bussar som går åt olika håll? Kommer det någon alls. I Railplanner stod det dessutom att platsreservation var obligatorisk, något jag försökte skaffa i Catania. Det gick inte, blev svaret och det brukar det inte vara på bussar.
Hursomhelst, bussen stod delvis dubbelparkerad utanför stationshuset. Chauffören nickade att bussen skulle gå till Ragusa. Väskorna stuvades raskt in i bagageutrymmet. Bussen var halvfull men någon biljettvisering skedde inte, men vi hade så klart nogsamt registrerat resan i Railplanner. Samma rutin även med bussen från Ragusa, två dagar senare.
Nu startade en färd på visserligen bra vägar men väldigt slingriga, med många serpentiner. Bussen skulle dessutom dessutom – ibland – ta sig in till respektive järnvägsstation vilket tog extra tid. Hur resenärerna visste var man skulle stiga på vet jag inte. I Ragusa var det enkelt, en liten bussterminal i närhet av stationen.
Att det tog mycket längre tid med bussen är ingen tvekan. Järnvägen låg ibland retfullt invid vägen och såg ut att vara i bra skick. Längre fram på resan gick verkligen tåget och med hjälp av Google Maps skulle det ta dubbelt så lång tid med bil jämfört med tåget. Tre timmar på en buss är lång tid.
Historia
Bosättningar har funnits i den äldsta stadsdelen Ibla, sedan minst 2000 år f. kr. Ragusa var länge under arabiskt herravälde tills normanderna (alltså från Normandie) erövrade området på 1000-talet, men övergick under 1100-talet till kungariket Sicilien. Under mitten av 1800-talet blev Sicilien en del av kungariket Italien.
Jordbävning
Ragusa förstördes 1693 av en jordbävning, men staden byggdes upp på nytt, det som nu är stadsdelen Ibla och som även kallas nedre Ragusa. De som hade det bättre ställt valde istället att bygga en ny stad högre upp, övre Ragusa. Nedre Ragusa har ett oregelbundet gatunät som är vanligt i äldre stadsdelar, medan övre Ragusa har ett rutformigt gatunät. Upp till övre Ragusa leder ett antal serpentinvägar. Den som går kan istället använda trappor och återigen trappor.
Ett rum utan fönster
Det rum vi hade hyrt visade sig vara obemannat. Vi stod på gatan utanför och det enda som fanns var ett kodlås, men vi hade ingen kod. Vi ringde men inget svar. Även om kanalen ska vara Booking (som vi har valt att använda) är det inte säkert att man läser ankomsttiden som vi har angivit där. Svar kan sedan komma på mail eller Whatsapp, som är populär i Italien. Det gäller att ha ögonen på skaft. Hursomhelst släpade vi iväg våra väskor (nämnde jag trapporna) till ett fik och då kom ett mail att ”tidig incheckning ska minsann vara överenskommet i förtid” (fritt citerat). Nu fick vi i alla fall en kod.
Från gatan kliver man in direkt i sovrummet och bakom finns kök och badrum, antagligen en tidigare butikslokal som är omgjord till ett rum för turister. Det var inget fel på rummet i sig, men inget fönster. Boendet var rankat 9.3 på en tiogradig skala. Nog hade vi väntat oss mer.
Domen
I varje stad ska det finnas en Dom och den finns i Övre Ragusa. Den har som brukligt många vackra bibliska motiv. Det finns givetvis många andra kyrkor också, fler än vad det finns närbutiker skulle jag vilja påstå.
Givetvis finns det biktstolar och här är det av en enklare modell, där prästen sitter i ett bås medan den som biktar sig inte har något ”stol” utan måsta knäfalla på utsidan och prata genom en öppning till allas beskådan. Jag har dock aldrig sett någon aktivitet i ett biktbås. Hur går det till? Bokar man en tid. Sitter man kanske i ett konferensrum numera medan biktstolarna är mer konstnärlig utsmyckning.
