Efter att ha ätit lunch i Köln var det dags att fortsätta mot Hamburg där vi skulle åka vidare med nattåget mot Stockholm. Nattåget hade vi bokat innan vi startade resan för fem veckor sedan, medan vi vår vana trogen inte bokat ICE-tåget från Köln till Hamburg. Som vanligt fanns det lediga platser. För att inte missa nattåget hade vi en marginal på fyra timmar i Hamburg.
Två tåg skulle avgå nästan samtidigt. Vi valde det ena av dem. Avgångstiden passerades och först efter nästan en timme kunde tågen avgå. Orsaken var en skadad bro och nu skulle tåget bli omlett till en annan bana. Istället för 200 km/h så gick det i maximalt 100 km/h. Förseningen växte men så småningom kom vi in på den ordinarie rutten och framme i Hamburg en timme sent. Bra med marginal.
Var är tåget?
Med väskorna på släp var det inte aktuellt med med någon promenad, utan vi stannade kvar på Hauptbahnhof. Vi gick upp en våning till restaurangen Schweinske som vi varit förut. Det brukar gå bra att sitta kvar även efter att man har ätit. Men var är vårt tåg 22.03. Det fanns inte annonserat i appen Bahnhof Live och det dök inte heller upp på skärmarna på stationen.
Den ständigt närvarande Facebookgruppen Tågsemester kom till undsättning. ”Håll utkik efter SJ-personal” var ett tips och ”Det brukar vara spår 8” ett annat. I Hamburg har man utsikt över alla spår eftersom man väntar en våning upp. När tåget annonseras tar men rulltrappan ner till rätt spår. Vi gick mot spår 8 och fann flera svenskar som väntade. Ingen SJ-personal syntes till, däremot personal från järnvägsföretaget RDC som sedan kom att tjänstgöra ombord.
Någon hade ringt SJ och utan att få besked annat än att tåget fanns. Någon annan hade frågat i informationen och fått spår 8 till svar. Jag tog rulltrappan ner och där fanns tåget på skärmen, men bara där. På en hederlig analog, gul plansch fanns också tåget annonserat och då med förtryckta spår 8, viken då bör stämma om tåget är i tid.
En familj var på väg mot Hamburg och endast 15 minuters marginal och det tåget var sent. De fick besked om spår i Facebookgruppen och hann med. Vilken nagelbitare! Några dagar senare hade felet rättats till och tåget visades även på skärmar och i appar.
Hemåt
Vi hade bokat egen sovkupe med dusch. Utrymmet räckte till och en väska fick plats i en garderob, istället för att försöka få upp den på en hylla – utan stege.
Den enda passkontrollen på hela resan var vid inresa till Tyskland där det var koll i Flensburg. Jo färjan från Göteborg förstås. Skulle det bli två kontroller, en i Danmark och en i Sverige, men ingen knackade på. I trakterna av Tranås var det dags att gå och äta frukost. Vi fick var sin frukostlåda och te eller kaffe.
En timme sent var tåget framme vid Stockholm C. Denna gång hade vi flyt. Väl nere på Stockholm City rullade pendeln in och i Sollentuna var det bara att stiga på bussen. Exakt fem veckor tidigare hade vi lämnat hemmet. Åter till vardagen.
Vilken härlig reseberättelse!