Vi lämnar Koblenz och tar tåget mot Köln. Där ska vi senare byta till tåg mot Hamburg. Vi har dock ingen brådska till dit, utan stannar några timmar för att besöka domen och även äta lunch.
Domen ligger bara några meter från stationen och med väskorna i släptåg går vi dit. Men inga väskor får medföras utan vi hänvisas ”links, links” alltså en dubbel vänster. VI hittar inget ställe för väskor utan vi väljer att gå in i skift medan den andra bevakar väskorna. Vädret är varmt och på ett byggplank intill finns en utställning om domens historia. Vi får veta att domen började byggas 1248, men blev färdig först 1880. Under nästan 300 år, 1528 – 1823 stod bygget stilla. Under denna tid pågick ändå verksamhet i Domen utom under fransk ockupation 1794 – 1824 då lokalerna istället användes för militärt ändamål. Domen klarade sig från andra världskrigets bombmattor och finns idag på UNESCOs lista över världsarv.
Exteriören är magnifik men ännu mer fascinerande är det att beskåda Domen från insidan. Denna dag sken solen och fönstren med alla vackra motiv kom till sin rätt även om de då var svåra att fotografera.
Nu skulle vi hitta ett ställe att äta lunch. Vi tog sikte mot ”Altstadt”, men konstaterade att vi redan var i Gamla stan. Mycket av staden förstördes i bombningarna under andra världskriget och man valde i många byggnaderna återställdes aldrig.
Domen
Domen eller Katedralen, ligger bara några meter från stationen och med väskorna i släptåg går vi det. Men inga väskor får medföras utan vi hänvisas ”links, links” alltså en dubbel vänster. VI hittar inget ställe för väskor utan vi väljer att gå in i skift medan den andra bevakar väskorna. Vädret är varmt och på ett byggplank finns en utställning om domens historia. Vi får veta att domen börjande byggas 1248, men blev färdig först 1880. Under nästan 300 år, 1528 – 1823 stod bygget stilla. Under denna tid pågick ändå verksamhet i Domen utom under fransk ockupation 1794 – 1824 då lokalerna istället användes för militärt ändamål. Domen klarade sig från andra världskrigets bombmattor och finns idag på UNESCOs lista över världsarv.
Exteriören är magnifik, men ännu mer fascinerande är det att beskåda Domen från insidan. Denna dag sken solen och fönstren med alla vackra motiv kom till sin rätt även om de då var svåra att fotografera.
Kölsch
Nu skulle vi hitta ett ställe att äta lunch. Vi tog sikte mot ”Altstadt”, men konstaterade att vi redan var i Gamla stan. Mycket av staden förstördes i bombningarna under andra världskriget och istället för att återställa de gamla byggnaderna valde man oftast att bygga nytt.
De flesta har nog hört talas om Eau de Cologne, som på tyska är Kölnisch Wasser, alltså ”Vatten från Köln”. Det var dock ingen vara vi införskaffade. På en Bierstube beställde vi dock det lokala ölet Kölsch, samma namn som den lokala dialekten. Min tyske branschkollega Matthias anser dock att denna dryck är samma sak som ”gelbes Wasser”. Hursomhelst är ölsorter lika viktiga som fotbollslag och självfallet kan man inte gilla öl som kommer någon annanstans ifrån än där man är uppvuxen. Som den outsider jag är tycker jag all öl smakar bra i Tyskland.
Kölsch serveras i smala höga glas som rymmer två deciliter. När man druckit ur kommer kyparen genast och frågar om man ska ha en till. I vissa fall kan ett urdrucket glas räknas som en beställning på en ny. Och när allt kommer omkring så är ju två deciliter ganska lite.