1 och 2 mars
Berlin, Hackescher Markt
En populär stadsvandring är bakgårdarna vid Hackescher Markt i Berlin Mitte eller Berlin Mitte-Mitte enligt den sakkunnige guiden Arne. Stadsdelen planerades på 1840-talet. Lägenheterna bestod oftast av endast ett rum med en yta på 25 m2 och där skulle rymmas en familj på kanske 10 personer. På bakgården fanns det förutom Scheisshaus (Arne sa just så), olika byggnader eller skjul för hantverk.
I början av 1900-talet gjordes en sanering av området.
- Lägenheter slogs ihop så att det blev minst två rum
- Toaletterna flyttades in i lägenheterna
- Rinnande vatten och centralvärme infördes
- Första våningen reserverades för hantverk
- Väggarna på gårdarna försågs med ljus färg får att sprida dagsljuset in i byggnaderna.
Vid ”die Wende” (återföreningen) var bakgårdarna i ett dåligt skick, successivt har dessa nu renoverats. En av bakgårdarna har dock behållits i orenoverat skick i syftet att främja konstnärlig utveckling. En trend är att införa så kallade gated communities, dvs att enbart behöriga får tillgång till vissa ytor. Så är dock inte fallet här, det är fritt fram att titta in. På nätterna kan det dock vara stängda grindar.
Rosenstrasse Protest
Stadsdelen hade en stor judisk befolkning och plaketter i trottoaren påminner om vilka som bodde där och när de hade mördats i ett koncentrationsläger. I Berlin fanns inget getto. Istället användes den judiska begravningsplatsen för att samla ihop tillräckligt antal personer för att deporteras vid ett visst tillfälle. I februari och mars 1943 samlades tusentals fruar till judiska män vid Rosenstrasse (Rosenstrasse Protest). I en talkör skrek de ”ge oss våra män tillbaka” för att få sina tillfångatagna män tillbaka. Det resulterade i att Gestapo släppte ungefär 1800 män fria.
Spionmuseet
Berlin anses vara spioneriets huvudstad och även självaste James Bond har varit där. Vid Potsdamer plats finns ett spionmuseum som pedagogiskt berättar allt om spioneriets historia (inklusive Judas kyss), allahanda teknisk utrustning och naturligtvis även om honungsfällor. Förgiftningen av Navalny och mordet på Kim Jong Un’s halvbror nämns också, Mata Hari inte att förglömma. Spioner har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Det är dock ett farligt yrke och alla uppnår inte pensionsåldern.
Museet har många interaktiva objekt, t ex att lösa ett skiffer eller ställa in rätt radiofrekvens för att lyssna på ett hemligt meddelande. Det går också att knappa in ett lösenord för att få veta hur snabbt det kan bli hackat. En skolklass var på studiebesök och guiden undervisade om öst och väst, en avlägsen tid för dem.
Der Ampelmann
I DDR kallades ”röd och grön gubbe” för der Ampelmann, en gubbe med hatt som antingen står och väntar eller går med bestämda steg. Nu har der Ampelmann hittat till trafiksignalerna även i forna väst och har till och med en butik på Hauptbahnhof (som geografiskt är placerad i forna Västberlin). Här går det att köpa t-shirts, muggar, nyckelband, godis osv.
Dresden
Ett tjeckiskt tåg med slutstation Prag skulle ta oss från Berlin till Dresden. I bistron hickade jag till, 136 kronor för två muggar kaffe. Säljaren förklarade dock att det var tjeckiska kronor motsvarande 6 Euro. Vi hade inte bokat några platsbiljetter, men som tur var blev det två platser lediga och sedan var det inga fler uppehåll förrän i Dresden. I Dresden Neustadt gjorde tåget uppehåll och där blev det stopp. Det kändes som tjuvbroms på någon vagn. Tåget ryckte till men rörde sig inte ur fläcken. Vi gjorde som flera andra resenärer, steg av och tog S-bahn sista biten in till Hauptbahnhof.
Schwedenbecher
Efter installation på hotellet skulle vi hitta ett matställe. Eftersom Dresden blev svårt bombat i andra världskrigets slutskede är centrum ganska sterilt. Jag hade pratat om att gå på en Bierstube, men utsikterna var väl inte så stora, men ser man på. En ”inkastare” förklarade att här serverades hemgjorda korvar och även hemgjord öl. Efter att ha tittat i menyn gick vi in (jodå, det fanns även veg i form av Spätzle, en slags hemgjord pasta gjord av deg som man pressar genom ett stor ”vitlökspress” ner i kokande vatten. Även om lokalen i sig var modern var den inredd med typiska bord med träskivor och tillhörande funktionalistiska stolar och soffor.
På menyn fanns den typiska östtyska desserten Schwedenbecher, bestående av tre kulor glass, äppelbitar, vispgrädde och ägglikör. Legenden säger att detta var Walter Ulbrichts (östtysk ledare) favoritdessert. Vid olympiaden i Oslo 1952 fick västtyska hockeylaget stryk av Tre Kronor med 7 – 3. Detta firade Ulbricht genom att äta sin favoritdessert och ansåg att den skulle kallas just Schwedenbecher och gör det alltjämt.
