26 – 27 april
Vi lämnar Luzern en kylig morgon med regn i luften. Det är lätt att längta tillbaka till Antibes. Planen är att åka till Basel, ta en fika och sedan vidare direkt till Strasbourg. Inga platsbiljetter behövs. Planer är en sak, verkligheten en annan.
Vi gjorde det enkelt och drack kaffe på på Basel SBB. Hade vi stressat hade vi hunnit med ett tidigare tåg till Strassbourg, men varför ha bråttom. Vi tog en sväng runt kvarteret och jag kunde givetvis ta bilder på en massa spårvagnar. Tillbaka till stationen och vänta på att tågets spårnummer skulle visas. Tåget kom inte upp och efter koll i DB:s app visade det sig vara inställt. Inget stort problem Det skulle strax gå ett tåg till Offenburg så det hoppade vi på.
Efter en och en halv timme var vi framme i Offenburg och lämpligt nog låg det ett kebabställe tvärs över gatan. Utmärkt lunch och det räckte även till en doggybag. Till Strassbourg tar det endast en halvtimme och det går två tåg i timmen. Märkligt nog var det en Itino dieselmotorvagn trots att banan är elektrifierad. För övrigt det enda tåget som inte gått på el.
Strasbourg
Framme i ett regnigt Strassbourg och söndag kväll. Bäst att ge sig ut och hitta en öppen livsmedelsbutik innan allt är stängt. Säga vad man vill om Google Maps men visst hittar man det man söker. Nu är vi i Alcase/Elsass och tyska och franska används omvartannat. Gatunman och stadsdelar kan ibland ha tyska namn.
Platsen där Strassbourg idag ligger var från början en knutpunkt för två handelsvägar. Den som vill veta mer om historiken kan läsa om Fördraget i Verdun 843, där arvet efter den frankiske kungen Ludvig den Fromme skulle delas upp på hans söner, Lothar, Ludvig den tyske och Karl den skallige. Arv kunde alltså även avse nationer. Strasbourg (eller mer korrekt Strassburg) tillföll Lothar men kom så småningom att ingå i Ludvig den tyskes tyska rike. Själva fördraget är skrivet både på dåtidens tyska och franska, så redan då gällde tvåspråkigheten.
Gutenberg levde här under 1430- 1440-talet, innan han flyttade tillbaka till Mains och utvecklade boktryckartekniken. Strassburg var känt för sitt fritänkande och reformationen fick snabbt fäste här. Här fanns också organiserad undervisning och när Universitet bildades på 1500-talet fanns det både en protestantisk och en katolsk fakultet.
Efter 30-åriga kriget 1648 övergick stora delar av Elsass till Frankrike. Strassburg fortsatte dock att vara fristat ända till 1681 då Ludvig XIV i en kupp förklarade staden som fransk.
När den österrikiska prinsessan Marie-Antoinette1770 (se inlägget om Wien) skulle färdas till Frankrike för att bli drottning gjorde hon det via Strasbourg. En paviljong uppfördes. Där blev hon avklädd alla sina kläder för att utan kläder gå några steg till den franska sidan. Där tog franska hovdamer över och klädde henne franskt. En stor kontrast mot idag där H&M finns överallt.
Den tyske ledaren Bismarck ville 1870 ansluta de sydtyska staterna till det nordtyska förbundet, i praktiken Preussen. Frankrike ansåg att detta var en provokation och förklarade krig. 1871 kapitulerade Frankrike och Elsass-Lothringen, inklusive Strasbourg blev åter tyskt. Efter freden i Versailles åter Franskt. 1940 – 1945 var Strasbourg franskt pga Nazitysklands ockupation.
Europarådet och EU
Nu fick det vara slut med krig. Europarådet bildades 1949 och förlades till Strasbourg. Samtidigt bildades Europadomstolen, till en början inkallad vid behov men från1966 permanent. Som bekant är också EU-parlamentet förlagt dit. EU har sitt ursprung i Kol- och stålunionen 1950. I samband med Parisfördraget 1952 bildades den Europeiska Gemenskapen. Europeiska Unionen bildades 1993 i samband med Maastrichtfördraget.
Varför inte passa på att besöka EU-parlamentet. I utkanten av ett villaområdet tornar den pampiga byggnaden upp sig. Efter att ha visat upp passet och gått igenom säkerhetskontrollen blev vi insläppta. Min Schweiziska fickkniv fick dock vänta utanför. Byggnaden är oval och med en vacker innergård. Allt är mycket stramt utformat, inga fresker som i Uffizi. Ingen medlemsstat får sticka ut. Alla medlemsstaters flaggor sitter prydligt på rad tillsammans med den tolvstjärniga unionsflaggan. Utrymmet år också tilltaget för att kunna sätta i flera flaggor.
Besökaren får gå en runda i byggnaden och överallt finns förklarande texter. Plenisalen har plats för 705 ledamöter, där ledamöterna sitter tillsammans i sju partigrupper samt en partilös, alltså inte per land. Eftersom parlamentet oftast sammanträder i Bryssel var det tomt vid vårt besök. Man kan ju fråga sig varför man inte alltid har sessioner i Bryssel men när man läser på historien finns det en stor symbolik i att finnas i just Strasbourg som alltid har haft en strävan att vara ett kitt i Europa.
Kollektivtrafik
Strasbourg återinförde spårvagnar 1994 efter att det gamla nätet lades ner 1960. På många gator i Innerstaden går enbart spårvagnar och allt är mycket prydligt och genomtänkt utformat. En av linjerna fortsätter över Rhen till den tyska grannstaden Kehl. Svårare är det att köpa en biljett. Hur vi än tryckte på skärmen och på en stor knapp hände ingenting. Vi gick åt sidan för att se hur andra gjorde. Det visade sig att den stora knappen var en ratt man skulle vrida på. Hur svårt kan de va!
Petit France
Floden Ill som är en biflod till Rhen passerar genom Strasbourg genom flera kanaler. Stadsdelen Petit France med alla korsvirkeshus och fortet är mycket sevärt. Vi valde en liten krog i området och med oss ville den språkkunnige italienske servitören prata tyska. Krogen värmdes upp med en stor kakelugn och på den stod som prydnad en enkel hembränningsapparat.
Katedralen Notre-Dame
Katedralen börjande byggas 1015 och blev färdig först 1439. Förhoppningsvis gick delar att använda under tiden. Väggarna pryds av fresker och statyer. Tornet är 142 meter högt och svårt att få med på bild. Inne i katedralen finns ett astronomisk ur, liknande det i Prag. Det fanns också liknande figurer som varje timme förväntades röra sig. Klockan närmade sig 15 och många förväntansfulla åskådare var redo med kameror. Klockan blev tre. En liten figur slog på en klocka – precis som i Prag. Det sade ”pling” därefter tystnad som bröts av fniss och sedan skratt. Kanske kan uret göra mycket mer, men förmodligen lika bra att det bara säger pling. Det skulle ju bli väldigt störande och olämpligt att en begravningsceremoni måste avbrytas för att en massa fanfarer och annat ska utföras av det för tillfället opassliga uret.
