När vi skulle lämna Palermo var det oklart vart vi skulle ta vägen härnäst. Det enda vettiga alternativet var att åka nattåget tillbaka till Rom. I alla andra alternativ var det buss en delsträcka, gissningsvis på grund av banarbete. Till slut bestämde vi oss för Livorno.
Även nattåget behövde lång tid på sig och skulle inte vara framme i Rom förrän 13:00. Det visade mycket riktigt att tåget tog en rejäl omväg. kartan visade att vi befann oss under ”hålfoten”. Senare passerade vi Bari på östkusten.
Till slut var vi i alla fall i Rom. Rutinerat handlade lite ätbart i butiken invid eftersom vi visste att där fanns några bord och stolar, att sitta vid. När lunchen var avklarad var det dags att åka med nästa tåg.
I Livorno behövde vi åka buss, men varför går den inte från järnvägsstationen? Det gjorde den visst, men Google Maps tyckte väl att vi skulle röra på oss. Karttjänsten verkar inte vara så ”intermodal” (flera transportslag), dvs att gå först och därefter åka buss. Antingen gör man det ena eller det andra verkar Google tycka. Vi försökte köpa biljett ombord på bussen, men antingen kunde eller ville inte chauffören sälja någon, så vi plankade.
Nu hade Gunillas resväska sagt upp sig. Ett hjul var nedslitet och bortom all räddning. På hela resan har vi sett massor av väskförsäljare så det ska väl vara lätt ordnat. Fortsättning följer.
Detta boende hade självincheckning. Först en kod till ett nyckelskåp och in genom porten. Sedan kod till nästa nyckelskåp med annan kod och då kunde vi nå rummet som var upplåst och nu med ytterligare en nyckel i dörren. Krångligt värre.
Boendet hade en liten vacker trädgård. lämplig för ett kvällsmål. Pizza från pizzerian och vin från närbutiken. Det märktes att Livorno inte är någon turiststad i skuggan av Pisa och Florens. Litet utbud av caféer och restauranger.
På morgonen kom en värdinna och serverade frukost. Bussbiljetter köper man i tobaksaffären förklarade hon. Hon skötte även städningen och när vi kom tillbaka på kvällen var våra sängar snyggt bäddade.
I Livorno finns det en marknad och där borde det finnas resväskor, men det gjorde det inte. Vi hittade i alla fall en butik och en ny väska köptes in. Fortsättning följer.
På väg till marknaden passerade vi flera kanaler. Här var det proppfullt med förtöjda fritidsbåtar. Hur används dom? Fiske? Ut på havet eller längs kusten och tillbaka?
Marknaden visade sig vara en vacker saluhall med ett stort utbud av grönsaker, fisk, kött och ost. En vinflaska med vacker design inköptes också för att kunna överlämnas som present. Även andra varor fanns men inga resväskor som sagt. Vi fortsatte ned mot hamnen till en vacker strandpromenad med havsutsikt.
Bussbiljetter införskaffades och säljaren vek dem och visade hur de skulle valideras. Middag åts på en av få restauranger. Bra men dyr. Det fick bli vatten till maten.
Dags att åka vidare och nu med bussbiljetter i högsta hugg. Vi studerade biljettmaskinen noga men hittade ingen öppning. – The yellow machine, upplyste chauffören. Vi tittade noga, tills en resenär hjälpte oss. Jodå, den gula maskinen hade en svart platta på framsidan och där fanns en öppning. Hur ser en öppning ut när den inte är upplyst? Just det, svart!
Nu var det ju enkelt, eller… En biljett gick till slut att validera med ett klick. Den andra lyckades inte få med maskinen på noterna. Vår medresenär vek biljetten för att få den styvare, men lyckades inte heller. Svartåkning igen således.