Det är nog rätt synd om befolkningen i Rom när de behöver trängas med oss turister. Oavsett var i världen man finns, har alla läst om romarrikets historia och eftersom alla vägar bär till Rom så måste staden besökas. Alla platser är fullproppade av turister.
Strejk
Planen var att enbart byta tåg här, men nu blev det en resdag över eftersom vi bytte München mot Füssen. Biljetten på nattåget mot Sicilien gick inte att boka om till en tidigare avgång och nu hamnade vår redan bokade avgång mitt i en varslad 24-timmarsstrejk.
För en svensk är arbetsmarknaden svår att förstå utanför Sverige. Exakt hur man påverkas av strejken vet ingen. ”Your train may not be affected” kan det stå. Återbetalning av platsbiljetterna är möjlig först efter ordinarie avgångstid 23:00. Bara att gilla läget.
Rom är verkligen en fantastisk stad att besöka där man bokstavligen kliver in i historieböckerna. Nu hade både Gunilla och jag redan gjort det, så vad göra med denna extra tid.
Efter att ha checkat in på hotellet besökte vi en afrikansk restaurang som Gunilla kände till. Färden fortsatte sedan mot Colloseum för att ta bilder. Det var det fler som ville. Därefter trängas med fler turister och även bilar och scooters för att komma till Fontana di Trevi. Här besöktes först en glassbar. Till min förvåning var fontänen fortfarande utan vatten – sedan hur länge funderar jag? Det började skymma så kosan styrdes mot spanska trappan. En bra plats att skåda solnedgången – tillsammans med andra turister förstås.
Nu skulle vi ta metron till Termini. Det var en rejäl kö till de fyra biljettautomaterna. En biljett med fem resor blir bra och förväntade mig en carné med fem biljetter. Ut kom ett (1) kort laddad med fem resor. Kruxet var att bara en i taget kunde åka. Att gå tillbaka till kön kändes inte bra. Det slutade med att Gunilla åkte på biljetten och jag plankade. Väl nere på plattformen fanns också en biljettmaskin. Perfekt. Den var dock inte på humör och vägrade att ta betalt och lämnade enbart ut ett kvitto med texten ”Error”.
Hotellet hade en takterrass och vädret var ju varmt. Strax satt vi där med varsitt glas vin och snacks inköpt i en närbutik
Vad göra i Rom?
Ny dag. Vad göra fram till klockan 23:00 då tåget – kanske – avgår.
Alltså
- Vi har checkat ut från hotellet och som även hade fullbokat följande natt.
- Tåget till Sicilien kanske är inställt
- Ingen logi bokad ifall tåget skulle bli inställt
- Ingen plan för Rom
Det var synd om oss.
Inte nog med det. Gunilla hade drabbats av skoskav och jag blev sur för en usel (läs obefintlig) frukost på ett café. Nåväl. Skoskavet ordnades med ett plåster och hungern stillades med smörgås och yoghurt inköpt på en supermarket. Och sedan är det som sagt synd om Roms befolkning också. I övrigt bara att gilla läget. Det visade sig också att spårvagnarna jag skulle plåta inte var i trafik pga spårarbeten. Det blev i alla fall bilder vid Porta Maggiore där förortsbanan passerar genom stadsmuren.
Vad skulle vi nu göra i Rom fram till 23:00. Gott om tid alltså. Vi bokade in en guidad tur på Priscillas katakomber 15:30.
Att ta sig från A till B
En fördel med Rom är att det mesta ligger inom promenadavstånd. Således påbörjades en sådan aktivitet som får stegräknaren att trenda. Porta Maggiore och fota där det äldre förortståget korsar spårvagnarna. Spårvägen dock tydligt avspärrad men förortstågen gick. Sedan vidare mot Colloseum för att ta bilder. Så vidare till Piazza Venezia för att titta på de båda fyrspannen. Nämnde jag något om alla turister?
Nu hade klockan blivit 14:00. Buss 63 skulle ta oss till Priscillas på 38 minuter och den går varje kvart. Vi väntade en kvart, många bussar kom men ingen 63. Vi väntade en kvart till. Nu tog vi en buss till närmaste Metro. Byte i Termini och sedan till rätt station. Snabb promenad uppför – och vi missade turen med tio minuter. Vi blev istället erbjudna nästa tur 16:15. Pust!
Priscillas katakomber
Adelsfrun Priscilla ägde marken där det fanns en gruva för att utvinna sandsten, som då var lämpligt som byggnadsmaterial. 200 e.kr hade den verksamheten upphört och Priscilla upplät platsen som en kristen begravningsplats. Guiden, Syster Rita, från den kristna organisationen ”Family of Life” berättade sakkunnigt och med glimten i ögat (any questions?…no!) om katakombernas historia. Iklädd fotsida vit klänning och med ett silverkors i en halskedja förklarade Syster Rita att fotografering inte var tillåten. Bäst att inte utmana några högre makter! Hemsidan har dock bra bilder.
Katakomberna består av ett virrvarr av gruvgångar med utkarvade hyllor längs gångarnas sidor. Varje hylla rymmer en person, dvs 1,50 långa och 40 cm hög och djup. Tre till fem gravar ryms på varandra. Men behöves mer plats gick det ju att kräva djupare i den porösa sandstenen. Det fanns även kortare gravar för barn. Varje gravkammare förslöts med skivor av gips eller om familjen hade råd, med marmor. Den som hade mycket gott ställt kunde köpa sig en slags familjegrav med ett valv. 40000 begravningsar gjordes här och den totala längden på gångarna är 13 km.
Katakomberna var i bruk som begravningsplats första till fjärde århundradet e. Kr. Vid den här tiden hade kristendomen fått fotfäste, men kristna var förföljda och katakomberna var därför ett sätt att få ha gravarna i fred. Hit återvände också anhöriga för bön. Vid begravningar bjöds på förtäring efteråt, precis som i våra dagar. Här var det även viktigt att hjälpa de ”fattiga”. Alltså strömmade befolkningen till när det var begravning, för att på så sätt få en måltid. Här begravdes också flera påvar men också martyrer. Martyr blev den som dog för sin tro, dvs föredrog avrättning framför att avsäga sig tron.
Under senare tid användes platsen för pilgrimsfärder, men detta var också en farlig plats eftersom den låg så avsides (idag tio minuter med metron). Gravplundrare bröt upp gravarna i hopp att hitta några värdeföremål men detta är inte brukligt i den kristna traditionen.
Påvarna bestämde då att kvarlevorna av martyrer och påvar skulle föras ner till staden och vid det nionde århundradet upphörde det arbetet färdigt. När katakomberna återupptäcktes på 1500-talet tömdes resterande gravar och vissa av kvarlevorna användes då som reliker.
Vissa av katakombernas kammare har bibliska målningar med kända motiv, t ex Abraham som är beredd att offra Isak och Susanna i badet.
En brakmiddag
Eftersom hotellet vi bodde på var obemannat på kvällen hämtade vi våra väskor. Tanken var att lämna in dem på Termini. 6 Euro per väska och timme, det blir 18 Euro för tre väskor. Vad kommande timme skulle kosta minns jag inte. De skulle dessutom stänga vid 21.
Vi drog iväg med väskorna några kvarter bort för att hitta en restaurang. Eftersom vi inte lämnade in väskorna hade vi nu minst 18 Euro extra att spendera. Strax satt vi vid bords och beställde varsin meny. Maten smakade verkligen utmärkt. Rom är ju verkligen känt för goda mat. Nu var det inte längre synd om oss!
Vid 21-tiden var vi tillbaka på Termini. Strejken hade börjat och på avgångstavlan började ordet ”Cancellato” dyka upp för vissa avgångar. Vårt tåg visades ännu inte. Skulle vi åka eller skulle vi bli kvar i Rom.
Så till slut fanns tåget på avgångstavlan. Inte inställt. En lättnad. Vi kånkade iväg våra väskor. Denna gång blev det liggvagn, en kupé där fyra personer sover mixat. En medresenär från Holland åkte i samma kupé. Den fjärde personen dök inte upp. Efter lite trixande med väskorna kunde vi släcka vid midnatt.
