Dag 1 – 2 Malmö, Trelleborg, Rostock, Berlin

27 – 28 februari

I lugnt tempo har vi ägnat två resdagar att ta oss till Berlin. 10.21 avgick X2000 till mot Köpenhamn. Det blev en något slängig resa eftersom korglutningen inte var i funktion. Ibland lutade tåget utåt istället för inåt i kurvorna och mittdörren i vagnen öppnades och stängdes med ljudliga smällar. Så småningom löste den fyndige dansken problemet genom att ställa upp dörren med några SvD.

Malmö

Det var gott om tid eftersom färjan till Rostock skulle avgå från Trelleborg först 22.55. Att låsa in väskorna går bra till det facila priset av 69 kronor per timme. Maxtaxan går vid fyra timmar, men vi klarade oss med tre. Även om det var snöfritt och vårblommor i Malmös parker var det isande kallt, men för en gångs skull inte blåsigt. Det fick bli en promenad ner mot Triangeln. På Davidhallsbron finns ett konstverk bestående av kändisars skor, till exempel Anita Ekbergs och Edvard Persons. Sedan fick det bli ett varv runt Malmöhus Slottspark. Nörden ville kolla in Museispårvägen (trafiksäsongen slut) och på vägen dit passerade vi Ernst Billgrens konstverk med rådjuren. Utanför slottmuseet fanns en av de ”Vita bussarna”, en påminnelse om händelser som vi trodde hörde historien till.

Tillbaka till Malmö C för att hämta ut väskorna. Här finns ett utbud med prisvärda restauranger för den som är hungrig och kan tänka sig att sitta på träbänkar. Det fick bli pasta, men det fanns även sushi, kebab, hamburgare och pizza att välja på.

Trelleborg

Till Trelleborg fortsatte resan med Pågatåget av X60-ish-modell, samma som i Stockholm. Jag gillar Pågatågens inredning bättre för att inte tala om högtalarutropen som sker på en mjuk och lugn skånska. Läs/tänk nu långsamt och på skånska: – Detta är tågets slutstation; tåget kör inte vidare.

Eftersom jag rest med färja från Trelleborg tidigare tog jag ledningen med bestämda steg mot incheckningen på Hamngatan 9. Här får den som reser till fots vänta tills en buss kommer och transporterar denna last ombord på färjan och det är viktigt att checka in senast en timme före avgång. Vi provade att visa upp biljetten för apparaten. Den visade visserligen bokningsnumret men också att det inte fanns någon bokning. Gulp! fel datum? fel tid? nä allt stämde. Ett tryck på apparaten och en riktig människa svarade. Det visade sig att apparaten tillhörde TT-line (som jag åkte med förra gången), men nu var det Stena. – Hur hittar vi dit, undrade jag. – Den ligger i hamnen, blev svaret. Den som varit i Trelleborg vet att hamngatan går längs ”hamnen”. Närmare havet går det inte att komma. – Gå ut och sedan 400 meter åt vänster lät som en bättre förklaring.

Vi hade gott om tid och till slut uppenbarande sig en Shellmack. Nä, den vänlige säljaren visste inget om incheckningar, men förslog tullen invid. De måste veta. I alla fall inköptes två semlor och kaffe för kommande behov. Tullen stängd och Google pekande en kilometer åt andra hållet. Tillbaka till Hamngatan 9 och fråga på hotellet, precis invid hamnkontoret. De hänvisade tillbaka till incheckningen där vi redan varit och se där fanns ju längre in en apparat även för Stena. Ridå!

Nu visade det sig att incheckningsappareten var trasig och en lapp något otydligt förklarade att personal kommer med boardingkorten. Men incheckningen då? Ingen knapp att trycka på och inga fungerande telefonnummer. Dörren mot hamnen öppnades och samma busschaufför som förra gången ropade på grötig skånska ”Svinousi!” (Swinoujscsie). Chauffören lugnade oss att han skulle hämta oss senare. Nu var det läge för kaffe och semla. Efter en stund kom chauffören tillbaka och en representant för rederiet hade med sig alla hyttnycklar till fartyget Mecklenburg – Vorpommern.

Warnemünde

Det mest gungiga på resan var tåget, på sjön var det lugnt. Vi nappade på buffefrukost för 125 kr och det gällde att komma i tid för den stänger 6.30. Den här gången kom inte terminalbussen ombord. Vi blev istället eskorterade via bildäcket och ut på en trappa. Efter en kort tur med bussen stod vi vid hållplatsen för en lokalbuss. Själva hamnen ligger i Warnemünde och det tar en halvtimme att komma in till Rostock. Ett tyskt par som hade varit i Göteborg förklarade hur vi skulle åka. Efter en tur på gatsten och sedan en betongväg med skarvar blev det så småningom byte till spårvagnen mot Hauptbahnhof.

Rostock

Nu var det några timmar kvar innan vi skulle åka med tåget och vi insåg att centrum inte låg vid Hauptbahnhof. Tillbaka till Steintor (gamla stadsporten) och vidare till Neuer Markt, ett torg som säkert är fullt med marknadsstånd och runt detta vackert renoverade byggnader. Det var minus 2 ute så caféet Lila Bäcker såg mer lockande ut. Efter att ha hängt där en stund, tog vi en promenad, nu i värmande morgonsol.

Berlin

Tåget tog två timmar till Berlin. Vi tog oss till hotellet vid Bülowstrasse, där vi kunde lämna väskorna. En promenad till det Västberlins ”centrum” vid Bahnhof Zoo. Det har väl förlorat sin glans nu när Berlin Mitte finns (ja det har ju alltid funnits, men det låg i Öst). I Europacenter studerade vi den märkliga vattenklockan. Hur funkar den egentligen?

Kaiser Wilhelm Geddächtniskirche har renoverats och var nu öppen. Av kyrkan återstår bara en spillra efter bombningarna i andra världskrigets slutskede. Tanken var först att bygga upp den, men det ansågs för komplicerat. Istället utlystes en tävling och vinnande bidraget var att enbart renovera ruinen så att den blev säker att vistas i. Invid byggdes en ny åttkantig kyrka med platt tak. Väggarna består av blåtonad glasbetong vilket ger ett vacker ljus i kyrkorummet. Det finns också en klockstapel byggd i samma teknik. Den berlinska humorn kallar den gamla kyrkan för den ihåliga tanden, den nya kyrkan för puderdosan och klockstapeln för läppstiftet.

Det finns visserligen många byggnader med kulhål och brandgavlar där det syns att det har funnits ett hus tidigare, men kyrkan är nog det mest påtagliga minnet av andra världskriget. Men i puderdosan fanns en utställning med bilder från Ukraina. Det var som att förflytta sig från en krigszon för länge sedan till en annan där ett krig pågår just nu.

Sedan var det tänkt att fika på det anrika Café Kranzler, men tyvärr var det omgjort till ett hippt ställe för studenter. Jaja, allt har sin tid och studenterna såg ut att trivas. Min tyskalärare Frau Grauers berättade ofta om Berlin och detta favoritfik nämndes ofta. Kanske vänder hon sig i graven. Det fick bli fika i Europacenter. kaffe och Apfelstrudel med bordsservering. På väg tillbaka in i en Lidl-butik för att handla frukost samt en (billig) flaska vin och det gick att blippa bonuskortet även där.