Bozen grundades 14 f.kr. Efter första världskrigets slut fick Österrike avträda Sydtyrolen till Italien.
Sedan gammalt är Bozen en handelsstad och dagens mässor har sitt ursprung från 1200-talet. Utöver att vara en industristad är turismen viktig, dels i form av näraliggande kurorter dels i form av ismannen Ötzi.
Två besök i Österrike
Genom att åka buss för €7,40 i 25 minuter kunde vi spara två timmar på resan till Bolzano. Sagt och gjort steg vi på buss 100 i Füssen, som ju ligger i Tyskland och steg av i Reutte, som ligger i Österrike. Solen sken och landskapet var fantastiskt vackert och vi slapp omvägen över München. Nästa etapp var tåg till Garmisch Partenkirchen, som ju ligger i Tyskland. Nu jobbas det på banan så det blev Schienenersatzverker, SEV, dvs tågbuss på svenska. Bussen kom nästan i tid, men att hålla tågets rytm är en utmaning. I Garmisch missade resenärerna tåget till München. Vi som skulle till Innsbruck (just det – åter i Österrike) hann med, tack vare en vänlig tågvärd som tjoade på oss. Strax passerade vi hoppbacken som vi känner igen från nyårsdagens tv-sändning.
Vid Innsbruck skulle vi byta till ett lokaltåg, men istället hoppade vi på ett försenat fjärrtåg mot Italien. Vi steg av som planerat i Brenner där stationen ligger precis på gränsen mellan Österrike och Italien. Ett tåg lastat med vita skåpbilar från Fiat stod redo för att fara i andra riktningen.
Lokaltåget mot Bolzano skulle avgå från spår TRS. Var finns det? På en tavla där alla avgående tåg (och även ankommande) är listade i tidsordning (någon som minns när sådana fanns även i Sverige) stod det Stumpfgleis S. Ordagrant betyder det en ”spårstump” på södra sidan av stationen. Vi gick längs plattformern och där fanns TRS och även tåget uppställt. TRS ska uttydas Binario Tronco Sud på italenska, dvs avklippt (trunkerat) spår. Det fanns även TRN för tåg norrut.
I Österrike, Schweiz och Tyskland med flera länder, är platsreservation frivillig, men inte i Italien. Genom att stiga av fjärrtåget i Brenner som hittills inte hade obligatoriska platsbiljetter, sparade vi in den kostnaden för den korta resan på drygt en timme till Bolzano. Även besväret att boka förstås. Vi hittade snabbt till hotellet där receptionen enbart bestod av ett nyckelskåp på fasaden. Med rätt kod går det att öppna nyckelskåpet och få ut nyckeln till rummet.
På programmet står ett besök på Sydtyrolens arkeologiska museum, dvs där Ötzi, ismannen finns bevarad. Att åka linbanan upp till platån Oberbozen, verkade också intressant. Där finns nämligen Rittnerbahn.
Tyska och Italienska
När jag har besökt Tyskland brukar de jag för tillfället pratar med, snabbt byta till engelska. Kanske står de inte ut med alla grammatiska fel. Denna gång har det varit annorlunda. På en uteservering blev vi genast tilltalade på tyska. Inte italienska och inte engelska. Visst är Sydtyrolen tvåspråkig, men i många fall brukar det bara vara så på pappret. I Flensburg som också är tvåspråkig hördes knappt danskan. I Bolzano däremot, eller Bozen på tyska, hörs ofta tyskan på gatorna och skyltar är nogsamt skrivna på båda språken.
Strejk?
På tåget hörde vi ett utrop (även på tyska) att det fanns ett strejkvarsel för järnvägen. Jag hittade ett dokument, men nu enbart på italienska att resan från Rom till Sicilien om några dagar kunde vara i fara. Ett mail till arbetskamraten Björn, som med italiensk fru nu även titulerar sig specialist på italienska redde ut begreppen. Troligtvis drabbas vi inte, och sedan kom det även ett mail som sade samma sak.
Ötzi
Den 19 september, 1991 hittade två fjällvandrande ungdomar en fastfrusen kropp i en glaciär nära i Ötztalalperna. När kroppen hade bärgats till Innsbruck hittade man varken ett pass eller någon annan id-handling. Försök att matcha mot försvunna personer gav inte heller något resultat. Så småningom förstod man att att man hade att göra med en 5000 år gammal mumie. ”Ismannen” var en arkeologisk sensation. Mest på skoj fick han smeknamnet Ötzi, som syftade på ”någon från Ötztal”. Namnet spreds snabbt så fick han heta det.
För att få besöka museet måste man göra en kostnadsfri bokning. Enbart de tre dagarna närmast besöket är bokingsbara. Med rätt bokning blir man insläppt och får sedan köpa biljett i vanlig ordning. Om man inte utnyttjar sin tid går platsen till den som står först i kön utanför. Smart system! Jag rekommenderar att hyra en audioguide. De finns på flera språk dock inte svenska. Historien berättas på ett lättsamt och pedagogiskt sätt. Den som isället vill läsa på skyltarna har tre språk att välja på. Tyska, Italienska och Engelska.
Själva kroppen ligger i ett kylrum dit men får titta in genom en fönsterruta. Ifall något skulle fallera finns det ett kylrum på sjukhuset reserverat för Ötzi. Även om kroppen är mager är den mycket välbevarad med fingrar, tår och till och med naglar. På kroppen finns också tatueringar, som troligen var för att lindra smärta, kanske en slags akupunktur. Han var 1,60 lång, vägde 50 kilo och var omkring 40 när han dog. Kroppen var sliten med flera läkta frakturer.
Ötzi hade en avancerad alpin utrustning bland annat en yxa gjord av koppar, något som man inte visste användes i dessa trakter för 5000 år sedan. Annan utrustning var elddon, pilbåge, dolk och mycket annat. Kläderna var även de avancerade. Mössan var av björnskinn med knytband ganska lik mössor som säljs idag. Under pälsbyxorna bar han ett slags getskinnskalsonger.
På museet finns Ötzi som modell, gjord med hjälp av forensiker. Stilig man!
Var hittades Ötzi?
Nu fanns kroppen i Innsbruck. Det rådde dock delade meningar om i vilket land kroppen påträffats och efter noggranna mätningar visade det sig att kroppen hittades 93 meter in på italienskt territorium. Eftersom Italien gjorde anspråk på Ötzi fick han efter åtta år flytta till Bolzano, där han finns nu.
Ett cold case
Länge trodde man att Ötzi överraskades av vädret, tills man hittade en pilspets i skuldran och skjuten bakifrån. Han blev alltså mördad. Brottet är med all säkerhet preskriberat men vi skulle kunnat ha fått veta mer om forensikerna hade fått vara först på plats. Jag fick intrycket att arkeologerna ansåg att bärgningen av kroppen skedde ovarsamt.
Moderna museet
Dagen efter vår ankomst stod regnet som spön i backen. Något tur med linbanan blev det inte. Eftersom Ötzi var inbokat först 15:15 fanns det tid för ett besök på Moderna museet. Lagom stort och med spännande föremål. Här tänker man verkligen utanför boxen.
