Antibes besökte vi även förra tågluffen. Det är trevligt att vara där och denna gång ska vi göra ett besök hos min arbetskamrat Staffan som har en lägenhet i Juan les Pins, samhället invid Antibes. Den som är i samma generation som jag kanske minns Peter Sarstedt med låten Where do you go to my lovely. I texten nämns Juan les Pins: https://youtu.be/zmvxxS2Lzxc
Resväskan – igen
För att åka från Livorno behövde vi förutom lokalbuss (med den kinkiga biljettmaskinen) åka med tre tåg, varav de två första med platsreservation. Första bytet i Genova. Tåget var framme i tid och vi steg av. Men vad nu, nästa tåg var inte annonserat! och inte heller kände jag igen mig. En koll på platsbiljetterna och där står det Genova Piazza Principe, men befann oss på Genova Brignole som också är en stor station.
Vi hade en timme på oss och tog ett lokaltåg till rätt station och hann även med en kopp kaffe. Då havererade den nyinköpta resväskan. Handtaget hade lossnat. Att laga väskan såg svårt ut, ens med verktyg. Sedan hade vi ju nyss lämnat Livorno där butiken fanns. En koll på kvittot men där saknades adress och telefonnummer.
Det blev ytterligare ett tågbyte i Ventimiglia, men där är det svårt att gå fel eftersom det bara finns en station att välja på. Ventimigila är den sista stationen i Italien och strax är vi i Frankrike. En kort stund lämnar tåget Frankrike för att stanna i Monte Carlo, men snart är vi framme i Antibes.
Rummet vi hyrde hade två sovrum, ett allrum och ett kök. Bästa boendet hittills. För första gången besökte vi inte någon restaurang alls. Balkong fanns inte men det gick att öppna fönstret mot gatan och då fick vi ändå ett balkonghäng med vin och tilltugg.
En utflykt till Nice
Vi började med att leta väskor i Antibes, men gav upp och tog en promenad och hittade en konstutställning med skulpturer gjorda i metall. På eftermiddagen tog vi tåget till Nice och hittade genast en butik som sålde resväskor. Vi passade på att gå ner till strandpromenaden och köpte väskan på tillbakavägen. Ja, jag skulle ha en glass också.
Snart var vi tillbaka. Eftersom vi hade ett kök så lagade vi egen mat. Visst är det trevligt att äta ute, men ibland behövs omväxling. När vi var i butiken för att handla ringde Staffan och bjöd ut oss på öl. Mycket trevligt.
Lunch i Juan les Pins
Vädret var inte så bra pch bloggen kräver lite tid, men snart var det dags för dagens huvudaktivietet. Vi var inviterade på lunch hos Staffan och Barbro i Juan les Pins. Vi tog en promenad och gick och ringde. Staffan tog trapporna ner men då släppte en dam in oss och frågade om vi skulle till Vikklöönde. Vi tog hissen upp, så Barbro fick åka ner och hämta Staffan-
Lägenheten var smakfullt inredd och tavlorna som Gunilla målat prydde sin plats. Lunchen var utsökt och började med Champagne på balkongen med utsikt till Cannes. vi satte oss till bords och och avslutade med en drink. Något helt annat än lunchhaket vi till vardags brukar frekventera.