Dag 26 – 27, Luzern

26 – 27 mars

Egentligen skulle resan gått till Paris dagen innan men pga tågstrejken planerade vi om. Nu gick resan längs Rivieran tillbaka till Ventimiglia i Italien där vi köpte platsbiljetter. Interrailbiljetten är själva färdbiljetten och oftast räcker denna. I Italien är principen att platsbiljett antingen är obligatorisk eller annars inte möjlig att köpa. Nu var tåget vidare till Milano ett sådant obligatorisk platsbiljett. Efter biljettköpet gick vi tvärs över gatan för att hinna med en fika. Det måste räknas som att ha varit där.

I Milano blev det byte till ett Schweiziskt tåg mot Zürich. Efter att ha åkt genom Gotthard-Basis-Tunnel bytte vi tåg i Arth-Goldau för att komma till Luzern.

Gotthard-Basis-Tunnel

Gotthardbanan genom alperna är sedan tidigare känd för den 15 km långa Gotthardtunneln, Airolo – Göschenen, öppnad 1882. Den tunneln trafikeras fortfarande med tåg, men klarade inte av dagens krav på restider och kapacitet. En sevärdhet på den banan är Wassen, en by som passeras tre gånger i 90 km/h, för att den dubbelspåriga banan ska vinna höjd.

Gotthard-Basis-Tunnel mellan Bodio och Erstfeld är med sina 57 km den längsta järnvägstunneln i världen. En folkomröstning beslutade 1992 att tunneln skulle byggas. Projekteringen startade 1996 och bygget 1999. Trafiken kunde börja i december 2016. Tunneln förkortar restiden med 25 minuter. Eftersom den här tunneln har en stäckning på en lägre nivå än den tidigare behövs inga serpentiner. Spåret kan byggas rakt vilket förkortar restiden. Egentligen består Gotthard-Basis-Tunnel av två enkelspåriga tunnelrör, förbundna med varandra var 325 meter. Det går då att utrymma ett tåg, till exempel vid en brand. via det andra tunnelröret. Två underjordiska stationer finns där det går att byta från det ena spåret till det andra, att ”kryssa” på järnvägsspråk.

Tunnlarna passerar inte bara själva Gotthardsmassivet, utan även en språkgräns, italienska på den södra sidan och tyska på den norra.

Luzern

Staden uppstod vid det omkring år 740 grundade klostret Sankt Leodegar. Luzern blev stad omkring år 1178 och när Luzern blivit ansluten till den Helvetiska republiken 1798 blev den dess huvudstad.

Luzern ligger invid Vierwaldstättersjön och det finns gott om sightseeingbåtar, sommartid även med hjulångare. Staden har en gammal stadskärna med vacker utsmyckade hus. Över floden Reuss finns flera broar varav två är av trä och försedda med tak. I takstolarna sitter paneler med målningar från 1600-talet. Tyvärr brandhärjades en av broarna, Kapellbron 1993 och många av målningarna förstördes. Bron är idag reparerad men de förstörda målningarna saknas. Några sotiga målningar finns kvar som ett minne av branden.

Regnigt och kallt

Vi har nu lämnat den för oss varma Rivieran. Ute är det regnigt och kallt. Ortsbefolkningen tar det med ro. En restaurang med utebord i en arkad håller med varma rockar och filtar. Schweiz är inte dyrt, det är jättedyrt. Vi går vidare.

Verkershaus

Verkershaus är mer än ett museum med transporter i dåtid och nutid, där alla fyra transportslagen, dvs väg, järnväg, sjöfart och flyg, representeras. De många interaktiva attraktionerna gör Verkehrshaus till ett populärt besöksmål för barnfamiljer. Att med en telfer (en slags lyftanordning) flytta en container från ett godståg till ett fartyg, allt i miniatyr förstås, roade alla åldrar. På ett annat ställe fanns ett vägbygge. Det gick att via ett handmanövrerat transportband föra grus till ett såll som sorterade massorna i olika fraktioner beroende på stenarnas storlek. Både killar och tjejer var djupt koncentrerade i arbetet. Här finns morgondagens ingenjörer!

Flyget presenterades på ett intressant sätt, även för den som inte är så intresserad. För att komma in i avdelningen måste man som på en flygplats gå ut ur ett flygplan och via gaten snirkla sig in. Fiffigt! En film visade hur det med helikopter gick till att rädda personer som skadats i oländig terräng. Det fanns också skärmar som visade hur det gick till förr. Olika flygplan, modeller av zeppelinare, hanggliders, you name it.

Vägtransporterna fokuserade mycket på säkerhet och det gick bra för barnen att sitta i en bil och krocka i 10 km/h. Ett ”garage” utformat på samma sätt som ett automatiskt höglager för lastpallar, fast med bilar istället var ett smart sätt att visa olika bilar. Bilarna flyttades av en robot mellan olika positioner i garaget, bland annat en Volvo P 1800 (en bil som tv-hjälten ”Helgonet” körde).

Järnvägsdelen visade upp olika typer av fordon, bland annat en vagn byggd i trappsteg avsedd för en bergbana. Här får besökaren lära sig att det finns fyra olika system för kuggstångsdrift, alltså en tredje skena i mitten (ungefär som en Toblerone) där dragfordonets kugghjul kan haka i. På detta sätt går det att göra branta stigningar utan att fordonet slirar eller ännu värre inte kan bromsa när det går utför. En avlång monter visar utförligt bygget av Gotthard-Basis-Tunneln, den vi åkte igenom. Det behövdes fyra tunnelborrmaskiner, TBM, för att bygga det båda spårtunnlarna. Ett borrhuvud stod utanför entrén, gigantiskt stort.

Här finns också det klassiska gröna krokodilloket, ledat på två ställen för att klara kurvorna bättre. Krokodilen, dock inte exemplaret på utställningen, besökte Järnvägsmuseet i Gävle 2015.

Även om utställningen var intressant var den tyvärr alltför statisk. Den enda interaktiva jag såg av en tågsimulator. Alldeles för simpel enligt mitt tycke. En bildskärm visade att hastigheten var 125 km/h. Men körspaken gick det att styra filmen och det fanns en hastighetsmätare av den gamla sorten, inte den som alla nya tåg är försedd med som visar ärvärde och börvärde samtidigt. Visst borde någon av de stora drakarna, Alstom, Stadler etc, kunna ställa upp med något häftigare. Det är ju här ni ska värva er personal så att de ser till att skaffa den utbildning ni vill att de ska ha. Lite förvånad att tåglandet Schweiz inte kan bättre.

Jana och Sven

Vid vårt besök fanns en utställning med campingfordon, inga husbilar utan ombyggda skåpbilar. Jana och Sven från Tyskland visade stolt upp sin militärgröna terrängbil som de inrett själva. Klistermärkena visade många olika besöksmål. I år planeras en resa till Skandinavien, där de varit förut, även i smällkall vinter med knarrande snö under fötterna. Inget hindrar en entusiast. De tycker även om att åka offroad, men bara där det är tillåtet förstås.

Trådbussar

I hotellvistelsen ingick fria resor i kollektivtrafiken, så varför inte åka trådbuss till Verkehrshaus. Detta miljövänliga och väl beprövade transportmedel finns på många ställen. Visserligen finns det i Landskrona, men borde införas på flera ställen. Varför ska vi i Sverige krångla till allt och uppfinna hjulen på nytt och för säkerhets skull göra dem fyrkantiga.

På vägen tillbaka var det lite solsken och vi tog en promenad tillbaka. Vid kajen låg en av Hjulångarna förtöjda och vi tog en fika och för min del en utmärkt Bananasplit. På kvällen besökte vi en restaurang och åt en utmärkt rösti.

Ny strejk

Nu ska järnvägen i Tyskland strejka den 25. Vi har tur. Just denna dag ska vi inte åka tåg i Tyskland men både dagen före och dagen efter. I Tyskland gör man det rejält. Allt står står still. Punkt och slut. Vi bokar platsbiljetter på ett av tågen dagen efter eftersom många säkert vill åka då.